måndag 23 mars 2015

Det här med barn och trasiga jeans/byxor






Bilder: www.ossoami.com

Jag har svårt att hänga med att mina barn växer och blir stora både i kropp och sinne.
Alfons har haft samma storlek rätt länge i kläder, och är väldigt bra på att ha sönder kläderna.
Tror nog att han bara har ett par hela jeans och 2 par hela andra byxor. Knäna slits mest och om det blir ett litet hål så är han där och pillar eller sliter sönder hålet direkt.

Då han är rätt bestämd på vad han skall ha på sig, hoppas jag verkligen att han vill ha dessa jeans jag beställt till honom.  
Det är ju inte fel att de är skitsnygga och inte va allt för dyra heller.
Bra kvalité för kosta enligt mig. Funderar på om han skall få dessa i påskägget.

Nu är ju frågan om jag ska vara en alldeles för snäll mamma och ge My liknande i påskpresent? Hur gör ni som har flera barn? Får alla barn saker om nån får, eller kan bara en få nåt?
Jag tycker sånt här är så jobbigt. Att ge dem rätt uppfostran. De måste ju lära sig att man inte kan få nånting bara för att nån annan får nåt, samtidigt som jag är så emot orättvisor.

Såklart skall My få ett påskägg, frågan är vad det skall innehålla. Eftersom hela världen kretsar kring godis för henne skulle ju det göra henne överlycklig, men jag är ju lite emot godis i för stor skala. suck...




måndag 16 mars 2015

Dagarna går, men inget går vidare

Förlåt för den dåliga bildkvalitén, kvällsfoton blir lätt suddiga utan blixt.
Här i soffan spenderar jag mycket tid just nu.....


********************************'

Hej!
Som ni märkt sitter jag inte vid datorn så mycket nu för tiden. Har helt enkelt ingen lust till nånting. Dagarna går verkligen upp och ned. 
Ingenting ser bättre ut på jobbfronten heller. Om det är nåt ställe som har sämst arbetsmiljö så är det kyrkan. Suck! Jag vill verkligen gå vidare, men min hjärna säger STOPP! Orkar inte tänka eller ta tag i nånting. Så fort telefonen ringer får jag hjärtklappning. Spelar ingen roll vem det är. ibland orkar jag bara inte svara...så förlåt till er som ringer mig.  Det är inte det att jag inte vill prata mer er, utan mer att jag inte kan svara...hjärnan och tankeverksamheten säger STOPP. 

Är fortfarande sjukskriven på 100%, iaf fram till sista mars. 
Tabletterna stänger bara av känslorna inte mår jag bättre för det.
Vill verkligen bli glad igen och kunna gå vidare. Tyvärr händer det så mycket på jobbet nu och det är ingenting jag klarar av att ta itu med om jag skulle gå tillbaka just nu.

Jag som förr tyckt att psykiskt sjuka bara hittar på och att man ska bita ihop. Nu förstår jag dem, jag är ju en av dem....

*****************

I helgen kommer syster och J på besök....längtar!

Nu måste jag få i mig lunch och se om jag får ork att fota lite.
Som sagt...känner ingen glädje alls. Inte en för snowboardåkning eller fotografering eller matlagning.

Vart tog Malin vägen!?


torsdag 5 mars 2015

Det här med att vara nyttig.....en omtänksam födelsedagspresent

Vet inte hur jag skall beskriva detta, men jag fick en av världens mest omtänksammaste födelsedagspresenter. Min/ vår nyvunna vän Martha gav mig ett träningsschema med massa övningar som hon skall lära mig och sen ha koll på mig i 4 veckor. En annan människa skall alltså hjälpa mig i 4 veckor. Det är så snällt så jag nästan spricker av förvåning. En egen PT!!
Detta började redan förra måndagen och allt har gått bra, fram till min födelsedag som vi spenderade både på afterski och krogen. Kan säga att min kropp inte är 20 längre. Jag har varit helt slut i 2 dagar. Kroppen är uttömd på energi, och eftersom jag gjorde en rejäl vurpa efter afterski´n har jag jätteont i nacken. Fick köpa Eeze spray idag för att kunna sova normalt.
Skall ta nya ordentliga tag nästa vecka, då är det inget kalasande som kan förstöra.

Fortsättning följer....

ps. det konstiga svarta på min sallad är svarta belugalinser. De blev jättegoda när jag kokade dem med lagerblad och lite örtkrydda. Ett litet tips så här på tordagskvällen.


söndag 1 mars 2015

Barnens Vasalopp 2015.


Vädret kunde ha varit bättre,nu blåste det, va mulet och snöade.



Många barn va med. Våra och alla de minsta åkte 90meter.


Båda fick medalj och vi fick till ett faniljefoto.

Alfons och bästisen J.