(bild lånad från Aftonbladet.se)
Norge/Oslo/Utoya 22 Juli 2011.
Sitter här och kan fortfarande inte förstå vad som hänt.
Det är så sjukt och overklligt.
När man får veta att det är en etnisk norsk man, så blir man ännu argare.
Varför gör man nåt sådant?!
Jag bara tänker och lider med de anhöriga och de som överlevde. Tänk att springa för sitt liv och försöka hitta gömställen, så man inte ska bli skjuten tills döds. Sånt händer bara i film eller i mardrömmar.
Tänk att krama sin dotter/son (utan att veta att det är för sista gången) hejdå när de ska åka på sommarläger. Sen få se på tv eller höra på radio vad som händer, utan att kunna göra nåt. Stackars föräldrar, jag tänker bara på Alfons och hur jag skulle reagera. Skulle nog själv dö av psykisk smärta.
På ett sätt är jag nu glad över att vi bor här vi bor och inte i nån storstad. Här finns inga stora folkmassor, inga vi ser iallafall.
Kom lite och tänka på Folk och Försvar som brukar hålla sin kongress i Sälen på vintern. Den ska jag garanterat hålla mig ifrån. Det visas ju på tv, och det skulle inte förvåna mig om nåt skulle hända på ett sånt möte i framtiden.
Ska hålla en tyst minut kl 12.00 här på jobbet, hoppas ni gör det också?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar